Winner

Jag kom iväg till Göteborg igår trots allt ("tack vare" att det var så jävla halt att folk ramlade), för att märka att jag inte får pengar in på mitt kort förrän på måndag då det inte överförs när det är helg, kul liv. Åker förhoppningsvis nästa helg igen. Det känns inte bra att jag måste tillbaka till skolan imorgon, lovet har varit för kort och om något så känns det som att jag är mindre utvilad än innan samtidigt som att jag fått alldeles för lite gjort.

Jag har prov i historia direkt på morgonen imorgon och jag kan ingenting, feels good man. Jag vill inte plugga, jag vill kolla på Lost eller sova. Jag bryr mig inte om Imperialismen eller Första världskriget, verkligen inte, det är slöseri på tid att läsa om det enligt mig. Men jag måste, för att Historia är det enda ämnet som jag inte ligger efter i och jag vill gärna inte ligga mer efter i skolan än vad jag redan gör. Det kommer att bli en jobbig vecka. 

Februari har varit en så dålig månad för min del så att det knappt förtjänar att bli kallad en månad. Det har varit en lång jävla plåga. Okej, månaden är inte riktigt över än, men ändå. Jag trodde att det här året skulle bli bra eftersom att Januari var bra, men sen vände det, det som var bra blev sämre än innan det blev bra. Fast jag kan ju inte säga att det är försent för själva året att bli bra, men ändå... Just nu verkar det inte som att det kommer att vara bra förrän möjligtvis efter att jag blivit myndig om jag inte lyckats skaffa mig akut melankoli innan dess... Haha, okej, så illa är det inte riktigt. Så jag sitter här klockan tjugo över fyra på natten och väntar på bättre tider, det är ganska tråkigt.

Min plan var att tröstshoppa bort allt på lördag men nu kommer jag tydligen inte iväg till Göteborg om inte någon vill vara vänlig och låna ut sitt fritidskort till mig.

"Jag antar att det är så att vissa är bäst och vissa har det bra... Så jag antar att det är sånthär man får ta när man är bäst..."

Sitter hemma hos Angelica och inser att jag är lite kär i Jon Lajoie. Han är en riktig man, en riktig jävla man. Sådant som kvinnor egentligen vill ha bara att de inte inser det och istället faller för de lite mer småhomosexuella männen som egentligen inte är män utan kvinnor i mansutstyrsel bara för att de är för rädda för att bli sårade då kvinnor är svaga människor som känner något äckligt kallat känslor. 

Jag har inga pengar och inget kaffe hemma. Hårt liv. 
Eller nu ljög jag lite, jag har faktiskt tio kronor vilket räcker till en kaffe på Subway. Även om det är äckligt kanske det är värt det då jag inte kan vakna utan mitt morgonkaffe. Annars kan någon snäll själ gärna komma hit med ett paket bryggkaffe och sen dra. Fast nej, det skulle kännas lite konstigt. Tror att jag satsar på Subway-kaffet eller väntar på att mamma kommer hem.

Jag tror inte att jag skulle klara av att leva som fattig i ett U-land. För att jag gnäller för mycket, på precis allt som går att gnälla på... och då hade jag ju faktiskt haft lite mer att vara grinig över. Så att jag skulle gnälla mig själv till döds. 
Samtidigt ska man inte jämföra sig själv med folk som har det värre, det gör ju faktiskt ingenting bättre och dem har inte med mig att göra. Eller hur? Min tillvaro blir inte trevligare för att jag vet att det finns andra som har det värre, om något blir den ju sämre då jag blir påmind om vilken misär det finns i världen. 

Haha, vet inte riktigt vad jag pratar om längre, är så otroligt trött och vill bara ha mitt jävla kaffe nu alltså. Cya.

Lördag var fint och väldigt konstigt, allt och ingenting hände känns det som. Tiden gick dock alldeles för snabbt. Söndag var inte alls lika bra och inte heller konstigt, kändes ungefär som att jag skulle dö hela dagen. Dagen idag var fin.

Jag orkar inte sitta vid datorn längre. Den låter för högt och jag kommer högst troligt att slänga ut den genom fönstret ifall jag spenderar mer än ett par timmar vid den per dygn. Så den senaste tiden har jag spenderat lite för mycket tid framför tv'n med Lost. Nu har jag sett klart på säsong 1-5 och har inte sjätte så jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, haha. Börjar bli sjuk också, som varje lov. Jag varken orkar eller vill någonting. 

Det har varit en hemsk vecka därmed det låga utbudet av inlägg, men kvällen kommer troligtvis att bli sjukt bra. Snart drar jag mig mot bussen för att hämta sånt där man behöver för en rolig kväll, därefter bär det av mot förfest och sedan Cornelia och Augusts 18-års fest, det ska bli fint. Kan komma på minst tio anledningar till varför jag är så pepp inför just den här kvällen. Den behövs i alla fall. Grattis till Cornelia! (trots att hon fyller på onsdag!)


Alla ni som jag tycker om kan ju ha en trevlig kväll ni med och ni andra behöver ju inte ha det! Eller va? Aja, nu ska jag snart dra.

Jag är utmattad. Jätteutmattad. Snart ska jag hem till Cornelia och förbereda en redovisning, egentligen borde jag vara hemma och sova... Men icke. 

Om 1071 minuter är det lov!
17 timmar och 51 minuter. Då jävlar. 
Haha.

Finns inte ord som kan beskriva min skolångest för tillfället. Kommer att stressa ihjäl mig den här veckan, hinner inte sova, ingenting annat heller för den delen. Idag var jag kvar i skolan till efter fem även om jag egentligen slutar halv tre bara för att jag hade matteprov, på torsdag är det matteprov igen, dock lite större och på saker jag aldrig ens hört talats om. Så har jag ju tolv andra grejer utom det som måste göras innan veckan som kommer efter lovet (jag räknade, kändes inte bra) och jag vägrar sitta och plugga över lovet. Nu måste jag tyvärr plugga matte, ligger sjukt mycket efter. 

Har i alla fall en sjukt lovande helg att se fram emot! Fintfintfint! Annars hade jag väl gett upp och fått ett nervöst sammanbrott.

Hittade sladden till mobilfan. Haha, kvalitén! Kameran agerar riktigt efterblivet nu för tiden.

Idag har jag börjat med en ny inställning till livet, haha, jag ska börja vara lite mer positiv till det mesta. Även om saker inte är så jävla roliga alltid så får man ju göra det bästa av saken liksom. Som pepp har jag börjat med att fråga mig WWBSD? när det känns lite jobbigt, "What would Barney Stinson do?", funkar asbra. Exempelvis får nu denna Alla hjärtans dag nu mig att uppskatta ännu mer att jag lyckats undvika förhållanden lite mer. Känns asbra faktiskt. 

Såå, happy "not-in-a-relationship-day"! Puss!

Gårdagen inte allt för bra, vaknade och mådde dåligt redan då, sedan blev saker värre då jag förlorade någonting som jag ansåg var bra. Dock att det var både väntat och nödvändigt men att det inträffade just då, nu, känns inte sådär jättebra alls. Speciellt då det var på grund av en ganska homosexuell anledning, enligt mig, även om det fanns en del mer legitima anledningar. Fel tid i mitt liv för ännu ett beslut som har kortvarigt negativt inflytande. Därefter var jag i alla fall på sjukt dåligt humör och ville inte vara själv så det slutade med en väl behövd dag/kväll/natt/morgon hos Cornelia med en del trevliga vänner, cigaretter, öl och vin. Det var fint.

Imorgon är en ny dag, då återställer jag hjärnan och gör det bästa av situationen, men nu ikväll får det vara som det är. 


Jag ångrar inte något av det jag gjort, däremot ångrar jag allt jag inte gjort så mycket att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv.

Jag är förvirrad. Det finns så mycket tankar i min hjärna nu att jag tror att jag kanske kommer att explodera snart. Hade ekonomin tillåtit hade jag spenderat resten av dagen på att kedjeröka och dricka folköl. Men icke. Nu ska jag fortsätta tänka.

Sitter i min säng och väntar på bättre tider. Väntar på våren, väntar på studiebidraget, väntar på att bli myndig, väntar på det mesta. Väntar på att saker ska lösa sig. Jag är inget stort fan av att vänta, alls. Jag hatar det. Men det får duga för ikväll. 


Idag råkade jag köra en kökskniv genom halva handen (vilket inte är så mycket som det låter då jag inte har sådär jättefeta händer), lagade det med hushållspapper och eltejp. Kände mig badass.

Jag har inte sovit "ordentligt" sedan förra helgen. Då menar jag att jag inte sovit mer än ungefär fyra timmar per natt sedan dess. Kommer att bryta ihop lite snart. Haha. Fast egentligen vill jag inte sova, för att jag har drömt så jävla konstiga drömmar de senaste veckorna att jag blir lite rädd för mig själv. 

Nej, nu jävlar ska jag stänga av datorn. Annars kommer det sluta med att jag slänger ut den genom fönstret av irritation på grund av att fläkten låter som en jävla flygmotor. Orkar inte med den.

För övrigt är särskrivningen "styv bror" inte okej.

Det var sol,
Jag blev brun,
Han var här,
Han var varm,
Det var sommar,
Allt var bra,

Sen vaknade jag, tog av mig täcket och somnade om för att möta drömmar som inte alls var lika roliga.

Ligger i min säng med en massa skolmaterial i sängen och en fruktansvärd ångest över allt jag behöver göra. Men jag orkar inte, så jag kollar på Top Model istället. Funderar på att stanna hemma imorgon... Fast det har jag egentligen alldeles för mycket frånvaro för. Ehhe.

Hade rätt i det förra inlägget. Kul.
Nu är jag sjukt bakfull och vill egentligen inget annat än att sova. Men icke.

Lyssnar på Kaptenen på hög volym. Bästa Kaptenen. Mår inte sådär jättebra men snart ska jag dra, för att ölen läker alla sår... Eller så kanske det inte är, men just nu låter det ganska fint faktiskt. Det känns som att någonting dåligt kommer att hända, känner det på mig, och jag brukar faktiskt ha rätt när jag känner den känslan... Får väl se hur det blir.

Hehe, Trollhättan är ballt. Att bo här är ungefär som att få sin integritet våldtagen. Det är lite småspännande sådär, säh.

Igår var jag i skolan i tjugo minuter max, idag var jag på en lektion och mentorstid. Soft. Men är fortfarande trött. Höhö.

Har återigen insett att jag troligtvis har lite aggressionsproblem efter att ha spelat Super Mario på Wii med min medstjälpare Angelica som jag troligtvis sover hos ikväll. Gatt.

Blir galen för att saker aldrig är som jag vill. För när en sak blir som jag vill så är det något annat som går åt helvete och hindrar den första saken från att bli rätt. Nu ska jag uttrycka mina känslor kreativt, ska måla/rita/skissa... Synd bara att jag målar som ett dagisbarn.

Sitter och tänker på att jag tänker på samma sak som jag gjorde för exakt en vecka sedan. Lyssnar på samma två låtar på repeat. Jag stirrar med samma tomma blick på skärmen och biter återigen sönder mina stackars spruckna läppar. Jag önskar att jag legat kvar i sängen imorse. Jag ville verkligen inte gå upp, det var kallt och jag har sovit alldeles för lite. Jag är utmattad.

Slöläser metro, fastnar vid en artikel med rubriken "Rapport: Stress vanligast bland unga" Suckar åt att de får det att låta som en nyhet men läser ändå ingressen "Är du en av personerna som har svårt att sova på nätterna eller känner du kanske till och med ett tryck över bröstet. Då kan det vara en bra idé att ta det lugnt." När ska jag ta det lugnt? Hur ska jag ta det lugnt? När jag inte ens kan sova? Idioter. För det första så är man ju dum i huvudet ifall man måste läsa metro eller läsa en rapport för att förstå att man bör ta det lugnt när man är stressad, så att den här "rapporten" som vilket dagisbarn som helst hade kunnat lista ut resultatet av utan att spendera en massa pengar på en onödig forskning är fullkomligt meningslös. För det andra så är faktumet att man ska ta det lugnt inte i närheten så fascinerande som den ständigt återkommande frågan om hur eller när man ska ta det lugnt. Jag försöker att "chilla på't". Det funkar stundvis men man inser att det tar aldrig slut, aldrig. Det kommer alltid att vara stressigt, det kommer alltid att finnas mer saker att göra än vad man hinner. Saker att göra bättre än vad man klarar av på den lilla tid man har. Så jag skiter i att göra saker, det kanske är för att jag är lat, det kanske är för att jag är oambitiös. Men det är också för att jag känner att jag kommer få ett nervöst sammanbrott och bli utbränd om jag lever i den takten jag förväntas göra. Jag ska hinna prestera i skolan, i det sociala, hinna med folk man tycker om, kunna fungera och ta ansvar hemma, hinna forma en framtid samtidigt som jag ska ta det lugnt? Jag är trött, jag hinner inte, jag kan inte, jag sover inte, har inte gjort det på flera och jag får ångest. Så vissa saker kommer att falla bort, det är väl ganska logiskt när man tänker efter? Jag erkänner att jag är dålig på att prioritera, men jag orkar inte, jag orkar helt enkelt inte. Inte när jag ständigt verkar mötas av motgångar som påverkar mitt humör och min vilja till att orka. Jag vill emigrera.