En dag i Cassandras huvud.
Idag är det söndag, vilket innebär att jag som i vanlig ordning reflekterat ganska mycket. Dagens reflektionsämne har varit att jag kan ganska mycket saker som jag inte har en aning om varför jag kan. Jag har länge tänkt lite lätt på detta men aldrig riktigt lagt någon större fokus på varför det är så. Nu påstår inte jag att jag är någon form av mänsklig wikipedia som kan allt här i världen. Men bär på en hel del onödig fakta som jag genom logik och att dra egna slutsatser vidareutvecklar till ännu mer kunskap. Jag tycker om att ha svar på allt, ofta när jag får en fråga kommer jag på ett svar som låter logiskt genom att snabbt dra en slutsats i mitt huvud om hur det är och därför låter jag ofta som att jag vet mer än vad jag egentligen gör. Egentligen vet jag inte överdrivet mycket, jag bara tänker för mycket på saker som man kanske inte alltid brukar tänka på. Jag är kär i logik.
Jag har alltid tänkt att jag har ett dåligt långtidsminne i och med att jag är uppriktigt dålig på att komma ihåg personer, specifika händelser eller vad jag gjort dagen innan. Från det har jag av någon anledning dragit slutsatsen att mitt långtidsminne i helhet inte är så bra som det borde vara. Men idag kom jag ihåg en sak jag läste i psykologin, långtidsminnet består av tre olika instanser, det episodiska (unika händelser kopplade till personliga upplevelser), det semantiska (generella kunskaper) och slutligen procedurminnet (inlärda färdigheter så som att cykla). Jag har alltså ett väldigt dåligt episodiskt minne och ett ganska bra semantiskt minne, dock att det är förfärligt när det gäller geografi och årtal.
Något som är lite lustigt är att när jag skrev uppgiften där jag lärde mig det där tyckte jag att det var helt onödig information och hade inställningen att jag inte skulle komma ihåg det då jag ändå aldrig skulle ha användning för det. Men nu har jag motbevisat mig själv. Även om det inte är särskilt nödvändig kunskap så har det hjälpt mig i en av mina dagliga tankegångar.
Jag har alltid tänkt att jag har ett dåligt långtidsminne i och med att jag är uppriktigt dålig på att komma ihåg personer, specifika händelser eller vad jag gjort dagen innan. Från det har jag av någon anledning dragit slutsatsen att mitt långtidsminne i helhet inte är så bra som det borde vara. Men idag kom jag ihåg en sak jag läste i psykologin, långtidsminnet består av tre olika instanser, det episodiska (unika händelser kopplade till personliga upplevelser), det semantiska (generella kunskaper) och slutligen procedurminnet (inlärda färdigheter så som att cykla). Jag har alltså ett väldigt dåligt episodiskt minne och ett ganska bra semantiskt minne, dock att det är förfärligt när det gäller geografi och årtal.
Något som är lite lustigt är att när jag skrev uppgiften där jag lärde mig det där tyckte jag att det var helt onödig information och hade inställningen att jag inte skulle komma ihåg det då jag ändå aldrig skulle ha användning för det. Men nu har jag motbevisat mig själv. Även om det inte är särskilt nödvändig kunskap så har det hjälpt mig i en av mina dagliga tankegångar.
Vidare tänker jag att jag visserligen har väldigt mycket oväsentlig vetskap i min smått överbelastade hjärna. Men det är bara kunskap som jag kan vidareutveckla med logik som fastnar. Därmed fastnar inte sådant som årtal eller geografirelaterade kunskaper till följd av att jag inte kan reflektera eller relatera särkilt mycket kring det då det "bara är" (och för att det är helt olika typer av intelligenser). Irrelevant kunskap som jag kan spendera en stund på att reflektera kring fastnar däremot, som hur maneter fungerar eller varför saker i allmänhet är som de är.
Jag hatar att inte veta saker, när jag inte vet något så tar jag reda på det, oftast genom att använda mig av min älskling. Något som fler borde göra då jag stör mig oerhört mycket på folk som vill veta något men inte tar reda på det och istället uttalar sig inkorrekt. Jag älskar att logiskt förklara saker. Jag har väldigt mycket åsikter om saker och ting men jag klarar inte av att uttrycka mig särskilt mycket kring saker jag inte är insatt i, därför tar jag reda på saker och därefter sitter kunskapen fastetsad i min hjärna.
Det gör ont i mig när någon uttalar något som är fel, känner mig lite som Sheldon Cooper ibland. Jag tycker egentligen inte om att rätta folk, jag vet själv hur jobbig jag är när jag gör det. Men det blir lite som en reflex och jag blir lite irriterad på mig själv. Men "rätt ska vara rätt" som man säger. Jag har under ett flertal gånger varit lockad att skaffa något i stil med "Cassandrapedia", dels för att besserwissern inom mig skulle få ge uttryck i den utsträckning den vill och dels för att jag tänkte ta upp vanliga inkorrekta uttalanden för att förhoppningsvis inte behöva höra dem lika ofta. Men så blir det lyckligtvis inte.
Jag skulle kunna utveckla det här inlägget något enormt, men jag känner att det är tillräckligt långt nu. Känner inte för att skriva en uppsats om varför jag kan de saker jag kan.
Jag hatar att inte veta saker, när jag inte vet något så tar jag reda på det, oftast genom att använda mig av min älskling. Något som fler borde göra då jag stör mig oerhört mycket på folk som vill veta något men inte tar reda på det och istället uttalar sig inkorrekt. Jag älskar att logiskt förklara saker. Jag har väldigt mycket åsikter om saker och ting men jag klarar inte av att uttrycka mig särskilt mycket kring saker jag inte är insatt i, därför tar jag reda på saker och därefter sitter kunskapen fastetsad i min hjärna.
Det gör ont i mig när någon uttalar något som är fel, känner mig lite som Sheldon Cooper ibland. Jag tycker egentligen inte om att rätta folk, jag vet själv hur jobbig jag är när jag gör det. Men det blir lite som en reflex och jag blir lite irriterad på mig själv. Men "rätt ska vara rätt" som man säger. Jag har under ett flertal gånger varit lockad att skaffa något i stil med "Cassandrapedia", dels för att besserwissern inom mig skulle få ge uttryck i den utsträckning den vill och dels för att jag tänkte ta upp vanliga inkorrekta uttalanden för att förhoppningsvis inte behöva höra dem lika ofta. Men så blir det lyckligtvis inte.
Jag skulle kunna utveckla det här inlägget något enormt, men jag känner att det är tillräckligt långt nu. Känner inte för att skriva en uppsats om varför jag kan de saker jag kan.
Kommentarer
Trackback
