Crashing.
Min hals är helt sönder. Jag låter som en pubertal crackpojke. Imorgon ska jag slå människan som smittade mig.
Idag har jag varit arg, det började med snön som startade en kedjereaktion av negativa tankar om allt och ingenting. Jag är arg på bortskämda idioter som inte riktigt förstått att alla inte föds under samma förutsättningar. Att vissa beslut tas lättare under vissa omständigheter och tvärtom. Jag är arg på folk som inte kan skilja på förståelse och acceptans. För att man kan aldrig riktigt förstå sig på saker man personligen inte kan relatera till. Jag är trött på inskränkta personer som inte inte förstår att det som är rätt för dem är fel för någon annan. Jag är arg på folk som ljuger för mig för att de tror att jag inte kan hantera sanningen när de i själva verket gör allt så mycket värre. Jag förespråkar ärlighet, tro det eller ej.
"Var inte så negativ Cassandra", jag är hur jävla negativ jag vill. Jag är hellre pessimist och realist när saker inte är rätt så slipper jag konstant bli besviken. Jag kan inte koncentrera mig på det där som är bra när det finns så mycket som är ivägen och behöver lösas. Jag tänker inte gå runt och lura mig själv till att tro att allt det bra när det inte är det, för att då kommer det en dag då man ser allting på en gång och så får man ett sammanbrott.
Jag kräver inte att folk ska hålla med mig, men jag vill att folk ska låta mig tycka som jag tycker. Jag förstår att alla inte kan vara som mig. Jag agerar inte själv utifrån mina egna principer. Jag håller med om att man borde se det positiva i allt och vara glad för det lilla. Men jag klarar inte alltid själv av att göra det. När jag är grinig så är jag grinig och så får det vara. Jag har en väldigt argumentativ personlighet som gör att många får intrycket av att jag inte klarar av andras åsikter. Egentligen vill jag bara att folk ska försöka se saker ur ett annat perspektiv utan att förändra sina egna värderingar (så länge de har argument som styrker dem). Bara för att få lite perspektiv på hur det kan se ut. Även om det hade varit trevligt ifall alla höll med mig så gillar jag när folk inte gör det, ifall personen är någorlunda vettig dvs. för då kan även jag få lite perspektiv.
Vill skriva så mycket mer men jag måste verkligen plugga historia nu, har prov direkt på morgonen och det börjar bli sent. Kanske dygnar jag? Helst inte då jag går till fyra imorgon.
Idag har jag varit arg, det började med snön som startade en kedjereaktion av negativa tankar om allt och ingenting. Jag är arg på bortskämda idioter som inte riktigt förstått att alla inte föds under samma förutsättningar. Att vissa beslut tas lättare under vissa omständigheter och tvärtom. Jag är arg på folk som inte kan skilja på förståelse och acceptans. För att man kan aldrig riktigt förstå sig på saker man personligen inte kan relatera till. Jag är trött på inskränkta personer som inte inte förstår att det som är rätt för dem är fel för någon annan. Jag är arg på folk som ljuger för mig för att de tror att jag inte kan hantera sanningen när de i själva verket gör allt så mycket värre. Jag förespråkar ärlighet, tro det eller ej.
"Var inte så negativ Cassandra", jag är hur jävla negativ jag vill. Jag är hellre pessimist och realist när saker inte är rätt så slipper jag konstant bli besviken. Jag kan inte koncentrera mig på det där som är bra när det finns så mycket som är ivägen och behöver lösas. Jag tänker inte gå runt och lura mig själv till att tro att allt det bra när det inte är det, för att då kommer det en dag då man ser allting på en gång och så får man ett sammanbrott.
Jag kräver inte att folk ska hålla med mig, men jag vill att folk ska låta mig tycka som jag tycker. Jag förstår att alla inte kan vara som mig. Jag agerar inte själv utifrån mina egna principer. Jag håller med om att man borde se det positiva i allt och vara glad för det lilla. Men jag klarar inte alltid själv av att göra det. När jag är grinig så är jag grinig och så får det vara. Jag har en väldigt argumentativ personlighet som gör att många får intrycket av att jag inte klarar av andras åsikter. Egentligen vill jag bara att folk ska försöka se saker ur ett annat perspektiv utan att förändra sina egna värderingar (så länge de har argument som styrker dem). Bara för att få lite perspektiv på hur det kan se ut. Även om det hade varit trevligt ifall alla höll med mig så gillar jag när folk inte gör det, ifall personen är någorlunda vettig dvs. för då kan även jag få lite perspektiv.
Vill skriva så mycket mer men jag måste verkligen plugga historia nu, har prov direkt på morgonen och det börjar bli sent. Kanske dygnar jag? Helst inte då jag går till fyra imorgon.
"Jag hatar att du är dum i huvudet men att jag tycker om dig ändå."
Kommentarer
Trackback
