Du äcklar mig.

Idag gick jag upp klockan nio på morgonen efter att ha somnat sex på morgonen och vaknat omkring hundra gånger därmellan. Dagen började med att försöka att duscha bort ångesten inför att gå till skolan, det gick inte allt för bra. Förstår inte ens varför jag tyckte att det var så jobbigt, jag har ju klarat att gå dit majoriteten av alla dagar under skolårets gång, men idag kändes det extra jobbigt trots att det enda jag skulle göra var att ha ett betygssamtal i ett ämne jag redan visste vad jag skulle få för betyg i och så skulle jag lämna tillbaka lite böcker. Det borde egentligen ha känts jättebra att känna att mitt andra år på gymnasiet i princip är över. Men det gjorde det i alla fall inte och jag var på kasst humör ett bra tag efter det. Utöver skolan fanns det visserligen en del andra faktorer på byggde på min bitterhet. 

Några missöden senare beslutade jag mig trots mitt dåliga humör för att åka till Göteborg för att se Johnossi på Liseberg. Lite för att utmana ödet och lite för att jag faktiskt ville se Johnossi. Jag är osäker på ifall jag eller ödet vann, det återstår att se. Själva resan och det var ganska trevlig, men konserten kunde ha varit så mycket bättre ifall jag varit lite mer pepp och ifall publiken varit bättre. Bandet var grymt bra, men som sagt var min upplevelse av konserten långt ifrån vad den kunde varit med tanke på hur utmattad jag var. Hade dessutom inte ätit på hela dagen vilket inte direkt gjorde mig piggare. 

När jag kom hem insåg jag att mitt dåliga humör troligtvis startade som en följd från mina lite allt för jobbiga drömmar jag hade under morgonen och att ifall jag inte varit på dåligt humör från första början så hade min dag kunnat vara hundra gånger bättre genom att jag hade haft lättare att hantera kommande situationer med en bättre inställning. Hårt. I natt vill jag bara sova och inte komma ihåg mina drömmar.


Ibland undrar jag...
Om jag är lika genomskinlig som du
Ifall du gör det med flit
Ifall du förstår att jag lät dig vinna
Ifall du vet att du egentligen förlorade
Vad du tänker och tycker
Varför du gör som du gör
... Men för det mesta bryr jag mig faktiskt inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0