Att blogga.
Jag skriver och jag suddar ut, om och om igen, flera gånger om dagen. Jag tänker och jag ändrar mig. "Det där tycker jag ju inte alls" eller "Nej, det där kan jag ju inte skriva". Ska jag skriva det jag tycker eller det jag vill tycka? Ska jag blir sådär äckligt personlig så att jag får njuta lite av de anonymas framprovocerade hat? Det slutar alltid med att jag kladdar ner något opersonligt, irrelevant och tråkigt lite snabbt för att jag inte riktigt kan bestämma mig. Jag skriver något för att det känns som att jag måste, ibland för att jag vill skriva av mig, men jag får ju sällan känslan av att ha avreagerat mig när jag aldrig kan skriva hela sanningen. Det är inte det att jag inte kan stå för mina åsikter, det är bara att jag inte alltid riktigt vet vad jag tycker. Dessutom gillar jag inte när det blir för personligt, inte när det är tydligt vad det gäller i alla fall, inte när det handlar om människor omkring mig.
Egentligen vill jag inte ens att folk läser. Jag har många gånger funderat på att sluta blogga. Just för att jag ändå inte "kan" blogga så som jag vill. Det som håller mig kvar är nöjet av att läsa gamla inlägg, jag får insikt i hur jag utvecklats och vad jag har kvar att utveckla. Även om jag inte skriver så minns jag själv allt när jag läser. Jag skulle ju kunna sätta lösenord på bloggen och göra den helt privat. Men jag skulle aldrig skriva då. Jag är nog ganska nöjd som det är nu när jag tänker efter.
De senaste dagarna har gått ut på att jag suttit hemma och filosoferat. För utmattad för att göra något. Lyssnat på skön musik. Känt mig kreativ men för arg och nedstämd för att vara produktiv. Jag är ganska glad på dagarna, men så fort solen går ner och jag är hemma försvinner det. Hade historia idag, nu när vi har datorer kan vi ju jobba i princip var vi vill. Vi la oss i solen, satte på lite skön musik, stängde ögonen med en cigg i munnen och låtsades att vi låg på en strand. Solen brände mot min numera likbleka hud som präglats av vinterns kalla och mörka dagar. Det var det bästa på länge, sorgligt nog. Just nu vill jag bara ha sommar. Sommarlov och festival. Värme. Det är i alla fall påsklov snart, då ska jag iväg från den här skitstaden med folk jag tycker om i ett par dagar så att jag kan få andas lite.
Egentligen vill jag inte ens att folk läser. Jag har många gånger funderat på att sluta blogga. Just för att jag ändå inte "kan" blogga så som jag vill. Det som håller mig kvar är nöjet av att läsa gamla inlägg, jag får insikt i hur jag utvecklats och vad jag har kvar att utveckla. Även om jag inte skriver så minns jag själv allt när jag läser. Jag skulle ju kunna sätta lösenord på bloggen och göra den helt privat. Men jag skulle aldrig skriva då. Jag är nog ganska nöjd som det är nu när jag tänker efter.
De senaste dagarna har gått ut på att jag suttit hemma och filosoferat. För utmattad för att göra något. Lyssnat på skön musik. Känt mig kreativ men för arg och nedstämd för att vara produktiv. Jag är ganska glad på dagarna, men så fort solen går ner och jag är hemma försvinner det. Hade historia idag, nu när vi har datorer kan vi ju jobba i princip var vi vill. Vi la oss i solen, satte på lite skön musik, stängde ögonen med en cigg i munnen och låtsades att vi låg på en strand. Solen brände mot min numera likbleka hud som präglats av vinterns kalla och mörka dagar. Det var det bästa på länge, sorgligt nog. Just nu vill jag bara ha sommar. Sommarlov och festival. Värme. Det är i alla fall påsklov snart, då ska jag iväg från den här skitstaden med folk jag tycker om i ett par dagar så att jag kan få andas lite.
"Leave the bourbon on the shelf.
And I'll drink it by myself.
And I never liked your hair or those people that you lie with
but I'm not satisfied"
Kommentarer
Trackback
