Försvinn.
Det har varit en ganska händelselös helg. I fredags låg jag hemma och gnällde över att jag inte var 18, igår gjorde jag i princip samma sak bara att jag hade vänner här och hade det för det mesta ganska trevligt.
Imorse vaknade jag halv sju... På en söndag. Ville dö lite. Det regnade så sjukt mycket att jag inte kunde somna om, det var inte kul alls. Lät ungefär som att det var ett tredjevärldskrig och som att någon skjöt på mitt fönster.
Imorgon får jag min skoldator, ska bli sjukt skönt då den här börjar ge upp. Har även uppsatsskrivning i svenska... och så fyller min bror år så jag ska åka till min far för första gången sedan jul. Känns lite halvjobbigt sådär, har inte ens köpt någonting till min bror än. Får försöka hinna med det efter skolan imorgon.
Jag har varit oerhört pessimisstisk den senaste tiden. Det är visserligen inte så jävla roligt men det känns fortfarande tryggt på något sätt. Känns bättre än att gå runt och försöka tro att livet är underbart när det inte är det. Jag tänker för mycket. På framtiden, på allt. Jag vill inte göra det. Men jag är rädd för livet alltid kommer att se ut som det gör nu. Kanske värre. Det är jobbigt att tänka på att man kanske aldrig får uppleva äkta, genuin lycka som håller i sig mer än någon vecka åt gången. Jag vet att man bara driver sig längre och längre ifrån ett äkta välmående genom att fastna i sådana tankebanor. Men så får det vara. Jag gillar inte söndagar.
Imorse vaknade jag halv sju... På en söndag. Ville dö lite. Det regnade så sjukt mycket att jag inte kunde somna om, det var inte kul alls. Lät ungefär som att det var ett tredjevärldskrig och som att någon skjöt på mitt fönster.
Imorgon får jag min skoldator, ska bli sjukt skönt då den här börjar ge upp. Har även uppsatsskrivning i svenska... och så fyller min bror år så jag ska åka till min far för första gången sedan jul. Känns lite halvjobbigt sådär, har inte ens köpt någonting till min bror än. Får försöka hinna med det efter skolan imorgon.
Jag har varit oerhört pessimisstisk den senaste tiden. Det är visserligen inte så jävla roligt men det känns fortfarande tryggt på något sätt. Känns bättre än att gå runt och försöka tro att livet är underbart när det inte är det. Jag tänker för mycket. På framtiden, på allt. Jag vill inte göra det. Men jag är rädd för livet alltid kommer att se ut som det gör nu. Kanske värre. Det är jobbigt att tänka på att man kanske aldrig får uppleva äkta, genuin lycka som håller i sig mer än någon vecka åt gången. Jag vet att man bara driver sig längre och längre ifrån ett äkta välmående genom att fastna i sådana tankebanor. Men så får det vara. Jag gillar inte söndagar.
Kommentarer
Trackback
