Winner

När jag kom hem idag hittade jag ett brev med mitt namn på, ett brunt kuvert. Jag får aldrig brev. Jag tror aldrig att jag varit så nervös i hela mitt liv som när jag skulle öppna det, jag slet upp det och försökte läsa vad som stod. Men mina ögon samarbetade inte, jag såg suddigt. Jag satte mig ner. Det var en underrättelse om ett beslut. Ett bra beslut. Kanske? Jag vet inte, men det var i alla fall ett beslut som talade om att det nödvändigtvis inte kommer att ske en radikal förändring i mitt liv. Jag gillar inte förändring. Det har varit för mycket sådant, åt fel håll dessutom. Fast jag kan omöjligt veta ifall saker hade gått bättre eller sämre ifall beslutet hade sett annorlunda ut. 

Jag blev i alla fall oerhört lättad och nu har jag ett problem mindre att tänka på. Det kändes bra. Det är alldeles för mycket skit på gång. Jag är inte glad, men lättad.