Winner

Jag filosoferar alldeles för mycket, om allt. Precis allt. Jag tror inte att tiden är det vi lär oss att den är. Jag tror att livet är större än vad vi ser. Jag ser på människan som ett primitivt, väldigt outvecklat djur. Vår hjärnkapacitet gör mig frustrerad, jag vill tänka djupare än vad som är möjligt. Jag vill föreställa mig saker som inte går, se saker som vår kropp inte klarar av idag. Jag vill veta. Jag är frustrerad, över hur naiva vi är, hur vi tror att vi är allt, att vi bryr oss om saker som inte spelar någon roll när det finns så mycket mer, trots att det ligger i vår natur, så att det är mer naturligt än något annat. Det stör mig också, att vi naturligt är dumma i huvudet. Jag är frustrerad. Jag stör mig på mycket saker.



Lite snabbt för er som inte är så insatta i relativitetsteorin.