We had a promise made.
Var som sagt i Göteborg idag, såg Jose Gonzales och Janice Prix. Åh, Gonzales spelade Heartbeats, han hade en orkester på scen och det var bara jättevackert. Jag rös ända ner till benen. Janice Prix är faktiskt bra musikaliskt sett men har överlag en attityd som jag inte är särskilt imponerad av. Mh.
Imorgon ska jag till Göteborg igen och se Kapten Röd! Såg ju Kapten Röd på Emmaboda och har till och med ett signerat ciggpack, haha. Ska bli utomordentligt trevligt. Det som inte är speciellt roligt alls är att sista tåget till Trollhättan går vid tio så att vi måste ta bussen hem, bussarna tar typ en timme och fyrtiofem minuter.
Idag på väg hem med tåget så stannade tåget ett par hundra meter innan Trollhättans station. Vi stod still en stund och det var intressant att iaktta allas reaktioner, folk blir redan smått hysteriska och undrar ifall det är något fel på tåget. En liten stund senare börjar tåget backa. Folk börjar genast bli arga. Strax därpå ropas det ut i högtalarna att vi måste backa för att vi har kört på någonting. Spänningen i vagnen stiger och många antar genast att det är en människa eller ett djur av något större slag vi har kört över, som att vi inte hade märkt det lite innan då tåget verkar backa en kilometer eller så. Många, många teorier har uppstått innan vi stannar. Vi står still en stund och känslorna i tåget är ganska uppdelade, vissa är exalterade, vissa oroliga och andra är helt i andra tankar. Vi stod still en stund och fick strax därpå veta att det förmodligen inte var någonting och körde sedan till Trollhättan. Då slog det mig, att ifall det faktiskt var en människa som hade tagit livet av sig hade jag inte brytt mig speciellt mycket alls om jag inte kände människan i fråga medan de andra i vagnen, varav runt 15 var personer jag kände, hade blivit väldigt berörda och kanske till och med ledsna. Så jag lekte lite med tanken om hur jag själv skulle reagera... Jag kom fram till att jag hade nog inte reagerat mycket alls, men troligtvis ändå suttit där och agerat som att jag tyckte det var synd av ren reflex för att folk inte ska tycka att jag är helt känslokall.
Men jag kan inte bry mig om folk jag inte känner, speciellt ifall det är någon jag inte ens hört talats om... och det är väl skönt det egentligen, slippa bry sig onödigt mycket.
Ursäkta mitt randomskiveri och irrelevanta tråkiga samt ganska vardagliga historia men jag är trött och vet inte ens vad jag pratar om längre. Kunde inte blogga tidigare för att jag var ARG.
Hur bedömer man ett bands attityd från en spelning? Bad dem publiken att dra åt helvete eller? =P
Nej, flera av bandmedlemmarna har en mer överlägsen attityd än vad de borde ha, den syns även på scen, och det var inte bara från spelningen utan jag känner en i bandet, träffat flera, hört, sett osv. osv.
Jag har sett dem flera gånger och säg nåt band som inte har en självsäker attityd på scen?
Det är skillnad på självsäker och överlägsen du vet... Men hey, du får tycka vad du vill! Jag tänker inte stoppa dig. Dessutom skrev jag just det där för relativt länge sedan och har fått nya intryck av bandet sedan dess.
Yepp. Det är ju just det, intryck. Man hör mycket om dem från folk som inte gillar dem. Vilket särskilt är från folk i andra band som känner sig underminerade av att de inte riktigt är på samma nivå. Man ska inte lyssna för mycket på vad andra säger = )
Nja, det är väl inte så mycket subjektiva intryck jag tagit efter utan jag har dragit egna slutsatser utifrån den fakta jag hört och det jag sett själv. Det är nog inte så mycket band som ogillar dem som folk som ogillar dem personligen, haha, fast då pratar jag förstås inte om alla i bandet ;>
Men så känner du ju bara en av dem, så egentligen vet du inte vad du pratar om.
