Jag hatar att jag är så beroende av dig. Vad hände med att jag var bäst och självständig?

Btw, jag hatar dig, du där som gjort mig så jävla fucked up. Du där som fått min genussyn att dö, du där som fått mig att tro att jag är sämre än vad jag är, du där som gjort att aldrig kommer att kunna lita på någon, du där som har gjort så att jag inte vill se verkligheten. Jag hatar dig. Bara så att du vet, och efter imorgon kommer jag förmodligen aldrig mer att se dig igen, det känns skönt. Hejdå. Även om du inte läser det här. Hejdå. Må vi aldrig ses igen. Detta är inte bara fyllesnack, kanske till hälften, men nej, jag orkar inte.