Jag kommer aldrig att glömma.
Jag hatar dig, varför är du ändå alltid i mina tankar?
Aja, idag har varit en sådan där dag då livet faktiskt varit helt okej. Vädret var sådär lagom underbart. Men fick lite ångest efter att ha städat lite på mitt rum och hittade en massa uppgifter på golvet som jag måste göra, de flesta skulle varit inne innan sportlovet. Hehe. Jag orkar verkligen inte.
Måste verkligen somna tidigare idag, drygt att somna vid sju på morgonen faktiskt. Låg och kollade på How I met your mother i lite för många timmar igår, förstår inte. Det gick så snabbt.
De dagar vi inte längre minns varför. Ibland när vi inte måste, då undrar jag.
Vi bara är. Vi finns och vi förstör något som inte existerar. Den vackra, vulgära
och komplexa illusionen livet. Som stjärnornas reflektion i havet. Det finns inget
öde och inga krav. I nattens mörker lämnar vi djupa fotspår i den vidriga sanden.
Hur skiljer vi på svart och vitt när vi inte kan se? Vardagssynderna, oskyldiga och
fascinerande som få. Det är aldrig allvar med oss. Vi kommer aldrig att
stanna, aldrig att vända oss om. Så var tyst och beundra mig och den
perfekta perfektionen nu.
Kommentarer
Trackback
