Muse, summary and setlist.
Exogenesis: Symphony, Part 1: Overture <- Sjukt bra intro, hade inte ens vågat förvänta mig att få höra exogenesis, god! Otroligt vackert.
Uprising <- Jävlar, amazing känsla när folket sjöng med i refrängen. Det är den bästa låten på albumet och att den var ännu bättre live säger väl det mesta!
Resistance <- En av de låtar som satte minst intryck på mig, kanske man kan förstå eftersom vid tidpunkten denna spelades var jag så mosad att jag nästan svimmade, alternativt spydde på människan framför mig. Men som resten av playlisten var den great live. Fyfan vad amazing det var när alla sjöng med i "it could be wrong".
New Born <- Refrängen<3 En låt med underbara lyrics. Matts vocals är fan inte att leka med i denna låten, hans tonerange måste vara störst av allas i universum.
Map of the Problematiqué <- Herrejävlar! Omfg. Redan efter den första tonen dog jag lite av lycka, låten ekade genom mitt huvud hela natten. Texten går rakt in i hjärtat och god... Jag älskar den låten.
Supermassive Black Hole <- Efter hela twilighthysterin kunde man ju inte förvänta sig något annat än ett väldigt stort tryck i denna låten, majoriteten kunde texten, men det är ju faktiskt en jättejättebra låt, en av de första jag gillade med Muse faktiskt så den var väldigt tilltalande.
Guiding Light <- Wow... När jag för första gången lyssnade igenom The Resistance var detta en av de låtar jag gillade minst, den kändes smörig och något enformig (men fortfarande bra! som allt muse gör)... Så känner jag verkligen inte längre, känslan när de spelade den live alltså!
Interlude <- Har inte så mycket att säga om detta förutom att det var ett bra ställe att andas under.
Hysteria <- Shit, jag dog när Chris drog igång med det kända basintrot. Jag minns så väl när jag själv lärde mig det, fast på gitarr bara för att det är så bra. I slutet av låten var jag dock sekunder ifrån att svimma och var tvungen att backa någon meter för att kunna andas.
United States Of Eurasia <- Det var hur vackert som helst när Matthew satte sig framför pianot och började spela USoE, finns inte så mycket att säga om låten. God.
Cave <- Omg, trodde att det var omöjligt att göra den här låten bättre än vad den är på albumet, men jävlar! Dock var publiken något opepp på låten, märket att det inte är en låt som alla brukar lyssna på och det är synd. Framträdandet var amazing... Matthew på pianot, finns inte ord som kan beskriva hur bra de framförde låten.
Unintended <- Skitvackert... Matthews röst var otrolig! Kändes overkligt. Blev tårögd som fan.
Undisclosed Desires <- Låten i sig är sexig som fan, fatta hur bra den var live?! Underbart och jag och några till sjöng som fan till den. Dock var det lite för många som inte kunde texten.
Starlight <- ... Kan inte ens beskriva det, detta var den första låten jag gillade med Muse, spammade den som fan efter första gången jag hörde den och jag har ännu inte tröttnat på den. Jag är så jävla glad över att de spelade den för att annars hade jag verkligen missat något. Dog. Publiken var verkligen alive och Dominic skötte som i varje låt jobbet på trummor utomordentligt.
Plug In Baby <- Den låten är fan inte att leka med... Refrängen var inte att leka med... Gitarren var inte att leka med... Det allt jag har att säga.
Time Is Running Out <- Började gråta i introt, det var denna och KoC jag verkligen, verkligen, verkligen ville se. Älskar låten otroligt mycket och loosade the game som vanligt. Den är en av de bästa låtarna de gjort och det går inte att beskriva känslan jag hade när de spelade den. Jag mådde otroligt dåligt fysiskt men i denna låten kändes det som att det inte spelade någon roll, förutom att jag tappade rösten ett par gånger och såg suddigt en stund.
Unnatural Selection <- Detta var en låt jag inte riktigt fastnat för innan, sure den var riktigt bra och så men kände ingen direkt connection till den... Jag har ändrat mig nu. Fitta vad bra.
Encore:
Stockholm Syndrome <- En självklarhet när de faktiskt spelar i Stockholm! Blev lite rädd att de inte skulle spela den, helt sick. Förstod dock att det började lida sig mot sitt slut och var nervös för ifall de skulle spela KoC eller inte, trots att jag vet att de alltid avslutar med den. Awesome låt, älskar mainriffet.
Knights of Cydonia <-... Obeskrivligt, grät som fan... KoC är låten jag velat se live mest av alla låtar i hela världen... Det är ett mästervärk och här gav jag verkligen mina sista krafter. Jag ville verkligen inte att låten skulle ta slut. Finns inte mycket mer att säga utan att det lätt var det bästa på konserten, bara den låten var värd alla pengar jag lagt på hela skiten och lite till. Det var verkligen ett "nu kan jag dö lycklig"-moment.
Som ni som läst igenom det mesta kanske märker var hela konserten ett underverk... Man var tvungen att ha varit där för att förstå. Men herrejävlar vad ont jag hade när det var slut, jag skulle ärligt inte tacka nej till en rullstol då. Var genomdränkt av mitt och andras svett, fick kväljningar att att lukta på min tröja så köpte en fake muset-shirt för 100 spänn. Revben, rygg, fötter och allt annat gjorde ont som fan.
Somnade ganska snabbt när vi väl var framme på hotellet och sov oavbrutet i ca. 1.5h, därefter vaknade jag minst hundra gånger till jag vid 7-tiden gav upp på att sova. Under ett par tillfället hade jag vaknade av att mina vader hade krampat så mycket att ögonen tårats, helvete vad ont det gjorde, slängde mig upp i sängen och svor varje gång. Trodde att jag skulle väcka någon, men icke. Att försöka ta sig upp ur sängen var svårt men jag lyckades till slut, men ramlade ganska snabbt när jag var ute ur den för att vaderna krampade. Smärta.
Annars har jag väl haft fittigt ont i ryggen och tillräckligt ont i revbenen för att knappt kunna skratta.
Kommentarer
Trackback
