JAG HATAR DET SVENSKA VÄDRET. JAG HATAR KYLA.
Igår hamnade man hemma hos Emil tillsammans med Lina och Maria, filmkväll+sleepover yes. Det var egentligen meningen att några till skulle komma, men så blev det inte. Men vi kollade på en massa film och sådant, nice. Vi gick och lade oss någon gång runt 5, men kunde inte somna förens 7, och vaknade 11, så att nu har jag snart inte sovit normalt på en vecka, vilket suger.
Btw så bor Emil bokstavligt talat mitt ute i ingenstans. Eller mja, "en bit" utanför Ljungskile, så det var ett rent helvete att komma hem, jag trodde att jag skulle dö eller något.
Vi började gå mot bussen som skulle gå ifrån honom till Ljungskile station, men självklart kom vi en minut försent och såg den hånfullt åka förbi oss, eftersom nästa buss gick ett par timmar senare bestämde vi oss för att gå, vilket skulle ta ungefär 45 minuter, och efter ungefär fem minuters promenerande börjar det självklart spöregna och regnet fortsätter ända tills vi är framme då jag var helt genomblöt och iskall. Väl i Ljungskile lämnade Lina och Maria mig för att ta tåget mot Göteborg och jag fick vänta på bussen. Det tog inte lång tid innan jag insåg att jag skulle få vänta 45 minuter på bussen och jag skakade redan av kyla. Det var hemskt, jag såg ut som att jag krampade så mycket jag skakade.
Det hade dock vid den här tiden slutat regna, vilket man kunde tro var bra, men nej, för att jag såg ut som fan och var sur på att alla andra gick runt helt torra och varma. Men efter en lång, lång väntan i köld och smärta kom äntligen bussen som skulle ta mig till Kampenhof. Jag kunde inte sluta skaka av köld på bussen, inte heller när jag var på kampenhof där jag drog av mitt blöta linne och tog på mig en tunn men torr t-shirt jag hade i väskan. Dock var mina jeans fortfarande genomblöta.
Väntade i alla fall i över en halvtimme i kampenhof på min buss, som var iskall... Jag slutade seriöst inte skaka förens jag nästan var framme, då jag var tvungen att ge mig ut i kylan igen för att äntligen ta mig hem.
Denna upplevelse kan jämföras med när jag och Angelica bestämde oss för att iklädda bikini bada i lera på ett fält mitt i vintern, och det var kallt kan jag lova... Fast då hade vi ändå väldigt nära till en varm dusch osv.
Resan sög, jag såg ut som skit då mitt hår var förstört och allt mitt smink runnit av. Dessutom trodde jag att jag skulle dö av köld. Hade inte ens batteri på mobilen, var skiträdd för att bli fast mitt ute i ingenstans :<
Men nu, en varm dusch och en måltid senare mår jag mycket bättre :3
Btw så bor Emil bokstavligt talat mitt ute i ingenstans. Eller mja, "en bit" utanför Ljungskile, så det var ett rent helvete att komma hem, jag trodde att jag skulle dö eller något.
Vi började gå mot bussen som skulle gå ifrån honom till Ljungskile station, men självklart kom vi en minut försent och såg den hånfullt åka förbi oss, eftersom nästa buss gick ett par timmar senare bestämde vi oss för att gå, vilket skulle ta ungefär 45 minuter, och efter ungefär fem minuters promenerande börjar det självklart spöregna och regnet fortsätter ända tills vi är framme då jag var helt genomblöt och iskall. Väl i Ljungskile lämnade Lina och Maria mig för att ta tåget mot Göteborg och jag fick vänta på bussen. Det tog inte lång tid innan jag insåg att jag skulle få vänta 45 minuter på bussen och jag skakade redan av kyla. Det var hemskt, jag såg ut som att jag krampade så mycket jag skakade.
Det hade dock vid den här tiden slutat regna, vilket man kunde tro var bra, men nej, för att jag såg ut som fan och var sur på att alla andra gick runt helt torra och varma. Men efter en lång, lång väntan i köld och smärta kom äntligen bussen som skulle ta mig till Kampenhof. Jag kunde inte sluta skaka av köld på bussen, inte heller när jag var på kampenhof där jag drog av mitt blöta linne och tog på mig en tunn men torr t-shirt jag hade i väskan. Dock var mina jeans fortfarande genomblöta.
Väntade i alla fall i över en halvtimme i kampenhof på min buss, som var iskall... Jag slutade seriöst inte skaka förens jag nästan var framme, då jag var tvungen att ge mig ut i kylan igen för att äntligen ta mig hem.
Denna upplevelse kan jämföras med när jag och Angelica bestämde oss för att iklädda bikini bada i lera på ett fält mitt i vintern, och det var kallt kan jag lova... Fast då hade vi ändå väldigt nära till en varm dusch osv.
Resan sög, jag såg ut som skit då mitt hår var förstört och allt mitt smink runnit av. Dessutom trodde jag att jag skulle dö av köld. Hade inte ens batteri på mobilen, var skiträdd för att bli fast mitt ute i ingenstans :<
Men nu, en varm dusch och en måltid senare mår jag mycket bättre :3
Kommentarer
Trackback
