Komplex
Har känt mig rätt opepp på bloggen ett tag.
Det känns ganska frustrerande då jag egentligen inte kan lämna ut någon information om mitt liv och hur jag känner i bloggen, eftersom allt skulle gå åt helvete ifall bloggen hamnade i fel händer. Så nej, det är helt uteslutet.
Så ja... ni får väl helt enkelt stå ut med att jag antingen skriver sådanahär ointressanta inlägg som inte handlar om något, eller så tar jag en bloggpaus tills allt har lugnat sig lite.
Aja, idag har varit ganska okej, skola - hem - sova i halvtimme - ut - träffa Frida - krono+lidl - stan - hem.
Och många skratt utifrån det.
Och det kan ses både positivt och negativt, eftersom jag har ett sådant jävla komplex för mitt skratt och leende, men det är inget jag kan kontrollera. Jag måste öva på min inre diciplin eller något.
För varje gång jag skrattar mår jag senare psykiskt dåligt när jag tänker på hur jävla ful jag är när jag skrattar.
1. Jag skrattar för mkt
2. Mitt skratt låter helt cp.
Och sist men inte minst, 3. Mitt ansikte ser riktigt jävla missbildad ut när jag ler eller skrattar.
När jag ser mig själv i spegeln samtidigt som jag skrattar vill jag bara spy på mig själv och sedan förvrida mitt ansikte. Ja... jag ser hemskt ut.
Men det var jävligt trevligt i alla fall med Frida!
Ibland tänker jag att, nä fan jag har inte så många komplex egentligen, jag är snygg och nöjd med mig själv.
Ja, jag är snygg, och jag är relativt nöjd med mig själv. Men jag har så många komplex så att det är inte sant när jag tänker efter.
Hela mitt ansikte till exempel, allt, allt som sitter i mitt ansikte, eller på mitt huvud över huvudtaget är jag missnöjd med.
Ögon, näsa, mun, kinder, tänder, hår osv.
Sedan även mina händer(främst fingrarna), vikt, mage, armar, lår, röst, hals och mycket, mycket mer.
För att bara nämna sakerna jag tänker på dagligen.
Och detta är ja... något jag känner mig väldigt obekväm i att prata om,
Sedan finns det saker som jag har ännu större komplex över, men det är saker som ja... folk helt enkelt inte har med att göra, och ja... jag antar att ni misstolkar allt nu och tänker "jaha, sådanadära komplex ;)"
Men nej! Det är inget sådant faktiskt. Det är sådant som jag inte berättat för många alls i min tillvaro, så ja...
En sak är lustig ska jag säga er, det är hur jävla lätt det är att se glad ut när man är ute.
Men när man kommer hem och måste möta sina egna tankar är allt jobbigt igen.
Ah, detta inlägg blev långt... Lev med det...
Men hallå! Du är ju min favorit skrattande människa! Med andra ord : Av alla skämt jag drar så är dom jag drar för dig dom bästa, för jag tycker bäst om att få dig att skratta! Eller: Om vi var fyra stycken i ett rum och jag sa ett skämt, och ingen skulle skratta, förutom du, så skulle det inte spela någon roll ifall dom andra inte skrattade, för du skrattade.. Verkar det vettigt? Och när det kommer till mage armar och lår så ska du veta att jag skulle byta det mesta för att få dina istället för mina. Let's go deep down in our thoughts tonight!
