Winner

Tja, en vana jag utvecklat på senare tid är att jag får panik för nästan allt. Speciellt när jag träffar, eller ens ser folk jag inte vill ha något med att göra, detta kan vara folk jag känner/känt eller folk som vill känna mig osv.
Även främlingar... Jag antar att detta klassas som någon form av fobi då jag har riktigt svårt att gå ute i stan själv, ibland även med andra.
Det är inte ovanligt att jag bara fryser till mitt ute i stan och plötsligt vänder håll när jag ser någon som jag inte känner för att prata med, Vad ska jag säga? Ska jag hälsa eller inte? Hur ser den här personen på mig? Vad tycker h*n om mig egentligen? osv.
Även om jag inte bryr mig ett piss om dessa personer eller om hur de ser på mig så drabbas jag av panik. Varför?... Jag vet faktiskt inte, jag är feg, jag vill inte förstöra en säker och stabil situation osv.

Speciellt jobbigt är när man haft en internet/sms-relation tillsammans med någon ett bra tag, jag har jättesvårt för att träffa folk efter det, dels för att jag är rädd för att denna person ska ändra uppfattning om mig och för att jag får någon form av identitetskris, är jag verkligen den jag uppgett mig för att vara? Jag sitter ju inte och ljuger på nätet, självklart inte. Men ja, ni fattar förhoppningsvis, det blir jobbigt.
Om man redan har en bra och säker relation, varför förstöra det?... Denna situation har redan drabbat mig två gånger idag, och ibland får jag sådan panik att jag får för mig att säga upp kontakten med personer som vill träffa mig, jag vet, jag är dum i huvudet och jag ska sluta hålla på såhär... Men ändå.

Däremot har jag inget alls emot att träffa nytt folk osv. Har i stort sett inga problem alls med detta, ifall personen jag träffar inte har en uppfattning om mig innan som får mig att känna mig som att jag måste leva upp till denna så är det bara roligt och så!

Bläh, första relativt seriösa inlägget på länge, lite kladdigt men jag är trött som röv och ja orkar inte läsa igenom vad jag skrivit...