Winner

Nej alltså, jag klarar inte det här.
Jag orkar inte mig själv... jag orkar inte med mitt liv.
Ja... jag har någon form av humör svängningar... och nej, jag känner inte såhär ständigt... det måste fan ha ngt mer årstiden att göra...

Eller att mitt samvete springer ikapp mig och biter mig i arslet.



Med alla fucking livsavgörande beslut som måste fattas.
Jag orkar inte ta ansvar.
Jag orkar inte vara ständigt rädd.
Jag orkar inte bara sitta här och vänta på att allt ska gå över.
Jag orkar inte skola.
Jag orkar inte sova.
Jag orkar inte gå upp på mornarna för ingenting.
Jag orkar inte ta på mig mitt jävla fakeade leende varje fucking dag.
Jag orkar inte låtsas som ingenting.
Jag orkar inte med hemligheter.
Jag orkar inte hoppas.
Jag orkar inte chansa.
Jag orkar inte att ljuga för mig själv.
Jag orkar inte med att alla andra också ljuger för mig.
Jag orkar inte vara rädd

Jag är rädd för mig själv,

Jag är rädd för vad jag gör

Jag är rädd för vad som kommer hända med mitt liv

Jag är rädd för att bli kidnappad av 'Aliens' (ahahhahahahh seriöst)

Jag är rädd för att bli påkommen med att vara en dålig människa

Jag är rädd för mitt samvete

Jag är rädd för att det var ngn som öppnade via porttelefon när jag kom hem men när jag kom upp så var det ingen här
Jag är rädd för att folk kommer att fortsätta svika mig för resten av mitt liv
Jag är rädd för att bli bortglömd
Jag är rädd för att lita på folk


Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte...

Och jag skiter i att typ ingen läser min blogg. För att jag skriver det här för min egen skull och ingen annans. Men så att ifall folk undrar vad mitt jävla problem är så kan dom bara gå in och läsa. För jag säger inte mer än såhär.

Det finns ingen utväg ur det här. Jag satte mig själv i denhär situationen och nu får jag fan ta och leva med den.
Men jag vill inte, jag orkar inte och jag är rädd....