Kaffe och U-land.

Jag har inga pengar och inget kaffe hemma. Hårt liv. 
Eller nu ljög jag lite, jag har faktiskt tio kronor vilket räcker till en kaffe på Subway. Även om det är äckligt kanske det är värt det då jag inte kan vakna utan mitt morgonkaffe. Annars kan någon snäll själ gärna komma hit med ett paket bryggkaffe och sen dra. Fast nej, det skulle kännas lite konstigt. Tror att jag satsar på Subway-kaffet eller väntar på att mamma kommer hem.

Jag tror inte att jag skulle klara av att leva som fattig i ett U-land. För att jag gnäller för mycket, på precis allt som går att gnälla på... och då hade jag ju faktiskt haft lite mer att vara grinig över. Så att jag skulle gnälla mig själv till döds. 
Samtidigt ska man inte jämföra sig själv med folk som har det värre, det gör ju faktiskt ingenting bättre och dem har inte med mig att göra. Eller hur? Min tillvaro blir inte trevligare för att jag vet att det finns andra som har det värre, om något blir den ju sämre då jag blir påmind om vilken misär det finns i världen. 

Haha, vet inte riktigt vad jag pratar om längre, är så otroligt trött och vill bara ha mitt jävla kaffe nu alltså. Cya.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0