Det finns inget föralltid, inte heller något aldrig.

Simningen igår var inte döden själv, det var bara vi fyra och behövde inte ens genomgå det jobbigaste momentet.

Men annars tror jag att jag är påväg in i någon form av vinterdepression. Jag orkar ingenting, verkligen ingenting. Allt känns bara jobbigt, jag kan inte plugga. Försökte igår med satt bara och stirrade på pappret ett bra jävla tag innan jag gav upp. Vill bara ligga ner och vila tills allt är över. Tills sommaren kommer. Jag vill sova, nu ligger jag bara vaken på nätterna och försöker distrahera mina tankar.

Som tur är så blev matteprovet helt inställt, en sak mindre att faila på. Men har fortfarande tusentals andra saker som måste göras.

Jag orkar verkligen inte. Jag kan inte vara positiv, jag tänker gå runt och klaga på allt och alla tills allt lugnat sig.
Nu ska jag gå och göra mig lite kaffe så att jag kan göra mig jävla fotouppgift.

Tag min hand och lova mig bättre dagar
Lova att alltid försöka komma ihåg
det som en gång var vi, som de som vann
Släpp taget och låt mig gå, en sista gång

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0