Winner

Hade rätt i det förra inlägget. Kul.
Nu är jag sjukt bakfull och vill egentligen inget annat än att sova. Men icke.

Lyssnar på Kaptenen på hög volym. Bästa Kaptenen. Mår inte sådär jättebra men snart ska jag dra, för att ölen läker alla sår... Eller så kanske det inte är, men just nu låter det ganska fint faktiskt. Det känns som att någonting dåligt kommer att hända, känner det på mig, och jag brukar faktiskt ha rätt när jag känner den känslan... Får väl se hur det blir.

Hehe, Trollhättan är ballt. Att bo här är ungefär som att få sin integritet våldtagen. Det är lite småspännande sådär, säh.

Igår var jag i skolan i tjugo minuter max, idag var jag på en lektion och mentorstid. Soft. Men är fortfarande trött. Höhö.

Har återigen insett att jag troligtvis har lite aggressionsproblem efter att ha spelat Super Mario på Wii med min medstjälpare Angelica som jag troligtvis sover hos ikväll. Gatt.

Blir galen för att saker aldrig är som jag vill. För när en sak blir som jag vill så är det något annat som går åt helvete och hindrar den första saken från att bli rätt. Nu ska jag uttrycka mina känslor kreativt, ska måla/rita/skissa... Synd bara att jag målar som ett dagisbarn.

Sitter och tänker på att jag tänker på samma sak som jag gjorde för exakt en vecka sedan. Lyssnar på samma två låtar på repeat. Jag stirrar med samma tomma blick på skärmen och biter återigen sönder mina stackars spruckna läppar. Jag önskar att jag legat kvar i sängen imorse. Jag ville verkligen inte gå upp, det var kallt och jag har sovit alldeles för lite. Jag är utmattad.

Slöläser metro, fastnar vid en artikel med rubriken "Rapport: Stress vanligast bland unga" Suckar åt att de får det att låta som en nyhet men läser ändå ingressen "Är du en av personerna som har svårt att sova på nätterna eller känner du kanske till och med ett tryck över bröstet. Då kan det vara en bra idé att ta det lugnt." När ska jag ta det lugnt? Hur ska jag ta det lugnt? När jag inte ens kan sova? Idioter. För det första så är man ju dum i huvudet ifall man måste läsa metro eller läsa en rapport för att förstå att man bör ta det lugnt när man är stressad, så att den här "rapporten" som vilket dagisbarn som helst hade kunnat lista ut resultatet av utan att spendera en massa pengar på en onödig forskning är fullkomligt meningslös. För det andra så är faktumet att man ska ta det lugnt inte i närheten så fascinerande som den ständigt återkommande frågan om hur eller när man ska ta det lugnt. Jag försöker att "chilla på't". Det funkar stundvis men man inser att det tar aldrig slut, aldrig. Det kommer alltid att vara stressigt, det kommer alltid att finnas mer saker att göra än vad man hinner. Saker att göra bättre än vad man klarar av på den lilla tid man har. Så jag skiter i att göra saker, det kanske är för att jag är lat, det kanske är för att jag är oambitiös. Men det är också för att jag känner att jag kommer få ett nervöst sammanbrott och bli utbränd om jag lever i den takten jag förväntas göra. Jag ska hinna prestera i skolan, i det sociala, hinna med folk man tycker om, kunna fungera och ta ansvar hemma, hinna forma en framtid samtidigt som jag ska ta det lugnt? Jag är trött, jag hinner inte, jag kan inte, jag sover inte, har inte gjort det på flera och jag får ångest. Så vissa saker kommer att falla bort, det är väl ganska logiskt när man tänker efter? Jag erkänner att jag är dålig på att prioritera, men jag orkar inte, jag orkar helt enkelt inte. Inte när jag ständigt verkar mötas av motgångar som påverkar mitt humör och min vilja till att orka. Jag vill emigrera.

Ny hårddisk, nytt liv.
Är jätteledsen över att inget från den förra hårddisken kommer att gå att återställa. Där fanns på ett ungefär allt jag sparat sedan sjuan. 300GB med underbara och inte allt för underbara minnen. Hårt. Men ska inte gnälla, jag orkar inte det. Jag orkar inte tänka på saker som inte är bra över huvud taget nu faktiskt, jag tänker inte alls. Det har varit en konstig månad och jag vet inte riktigt vad fan jag gör med mitt liv, eller vad jag ska göra. Men jag chillar på't helt enkelt, jag står ut och ser var som händer. Nu ska jag kolla på Lost, vilket är ungefär det enda jag gjort sedan min hårddisk gick sönder... Eller jag har väl gjort lite annat... Men när jag varit hemma!

Gårdagen (kvällen?) var ganska galen. Nu idag har jag såriga händer och en stor röd bula på benet, lite spännande sådär. Jag trodde även att jag gjort sönder och tappat bort min mobil, men tydligen så hade jag bara tryckt på fel knapp när jag försökt starta mobilen och sedan letat i fel jacka igår kväll så att jag trodde att jag tappat bort den. Spännande! Jag är ju faktiskt riktigt dum i huvudet, skyller på ölen. Fast i helhet så var det en ganska grym kväll även om jag inte riktigt har så stor koll på vart alla timmarna tog vägen. Lyckades i alla fall genomföra en punkt från min lista över saker jag ska göra innan jag dör. Lyckades även att missa sista bussen hem men vi fick skjuts så jag kom i alla fall hem till slut. Längtar tills jag får en dator så att jag kan ge er en massa fula bilder.

Idag kommer däremot att suga. Jag är trött, jag har ingen dator (lånar mammas nu lite snabbt), jag har inget att göra, jag orkar inte lämna hemmet och ja... Fan, så är det ju skola imorgon.

Har fortfarande ingen dator, känns oerhört jobbigt. Men jag klarar mig... Haha, just nu är jag på en Ghet Together, en massa roligt har hänt... Men whatever.

Min dator har avlidit. Sitter i skolan och skriver nu. Hejdå.

Oj, skräll att jag varit hemma och sovit medan jag egentligen skulle varit och dansat med alla tvåor från både måg och nisse. Varför skulle man gå dit? Varför skulle man plåga sig själv? Jag hatar äckliga människor, ännu värre att vara tvungen att röra dem. Jag gillar inte heller att dansa nykter, eller att vara bland en sjukt massa äckligt folk. Varför skulle jag då gå och dansa? Det om något skulle ju vara idioti.

Haha, ignorera tidigare inlägg. Jag orkar inte. Jag mår dåligt, jag vill hem. Men jag kan inte gå hem för att jag har sjukt dålig närvaro och kommer att få yttligare fyra timmar frånvaro imorgon.

Så istället sitter jag här, stirrar in i skärmen och lyssnar på Maskinen – Kärlek Vid Sista Ögonkastet på repeat och drömmer mig bort lite, till sommaren, bort från skolan och allt. Kör mitt vanliga race, kommer på lite grymma affärsidéer och försöker komma fram till vad jag ska göra med mitt liv.

Reminder to self: Börja jobba på lektioner så att jag slipper sitta och stressa ihjäl mig hemma när jag egentligen behöver sova. 

Helvete vad jag älskar It's always sunny in philadelphia, älskar Charlie... Synd bara att jag inte har tid att kolla... Hehe. Men jag pluggar till dayman-låten, det är i alla fall något.

Sötnosar. Angelica var här efter skolan, vi pratade om en del saker som fick mig att börja tänka, tänka på att jag snart måste göra någonting jag egentligen inte vill göra men som måste göras. Eller... Jag vet inte. Haha, jag förstår inte själv vad jag håller på med för att vara ärlig. Men nu MÅSTE jag i alla fall plugga, har tre saker som ska göras innan jag går och lägger mig, förstår inte hur jag ska hinna...

BTW. Fick fucking MVG på mitt fucking prov i naturkunskap som jag varit deprimerad över och trodde att jag skulle få IG på, antingen så är min lärare VÄLDIGT snäll när hon rättar eller så är jag jävligt bra på att chansa... Eller så hörde jag fel när hon sa hur många poäng jag fick... HAHAHA, det hade ju varit något!

Det har varit en fin dag. Såg Moony Dour på Musikens hus, blev sjukt imponerad. De var ännu bättre än sist gång jag såg dem och det var lite spännande att stå och se Jesper som jag fortfarande ser som en liten pojke stå på scen och vara allmänt hård och talangfull. Jag har även vunnit på yatzy idag, för typ första gången i mitt liv? Haha, bara så att ni vet alltså! 

Något som känns deprimerande är dock att jag måste spendera resten av kvällen med att plugga historia, kommer även vara tvungen att plugga hela jävla veckan för att inte hamna efter så mycket att jag får ångest och hoppar av skolan. Bläh, vill bara sova, drömma, leva.

Plötsligt, eller kanske inte alls så plötsligt blev allt så underbart och kanske lite för komplicerat.
Jag chillar på't, jag gillar läget. Jag är bara vettskrämd för dagen det kommer sluta vara bra.
Jag filosoferar, jag övertolkar, jag vill, jag vill inte, jag vet inte, jag är förvirrad men jag lever.
Det finns så mycket annat jag borde göra, men hjärnan är upptagen. Jag är utmattad.

Igår var en fin kväll, det var fint folk, folköl, trevliga samtal och lite till. Det som inte var roligt var att det inte gick någon buss vid två som vi trott så att vi frös ihjäl och fastnade i Vänersborg över natten. Somnade stenhårt till Fantastic Four. Ikväll blir nog också en fin kväll fast inte på samma sätt... Imorgon kommer förhoppningsvis också bli trevligt, ska till Göteborg och kolla på Jespers band, lite störande dock att söndagar är mina "sitta-hemma-och-vila-ut-dagar" som krävs för att jag ska överleva... Men det blir säkert bra.

Jag är på ett jättekonstigt humör, det känns typ som att mina tankar går i slow motion och som att jag kommer bli åksjuk ifall jag rör mig för hastigt, fast det är lite bättre nu än för några timmar sedan när jag knappt visste vart jag var. Haha, tror att jag kan ha feber eller något.

Jag och Angelica när vi gick i sexan.



Jag och Angelica på gymmet.



Jag och Angelica ville sova men så kom någon och tog kort...

Dagens insikt: Livet är mycket lättare när det är soligt ute. Idag satt jag på min balkong under solens starka strålar och för första gången på länge insåg jag att det kommer att bli sommar igen, att sommaren inte bara är någon mytologi, legend eller en sjuk dröm. Den finns på riktigt och vi kommer att få uppleva den som småning om. Detta ledde till en ny insikt!

Livet är även mycket lättare när man har någonting att längta efter, när man vet att man inte kommer följa samma mönster varje dag tills man dör. Denna längtan får inte vara för långvarig då det ofta leder till hopplöshet. Exempelvis hade man knappt orkat ta sig igenom skoldagarna ifall vi inte hade haft en helg att se fram emot, hade vi inte haft helg så hade i alla fall jag hoppat av skolan för länge sedan, inte just för helgen i sig utan för att man kan gå runt i skolan och tänka på att skolveckan inte är oändlig. Men ibland räcker inte det, man behöver något utanför det vanliga, som kanske en större social sammankomst? Eller kanske en man? Eller så skapar man helt enkelt sig själv lite spänning i vardagen genom att göra saker man inte brukar, kanske smyger man med det så att man kan känna sig extra busig?

Även negativa händelser kan vara bättre än att det inte händer någonting, visst, det är inte speciellt roligt men det är i alla fall en omväxling. Man får en kick av att sätta sig själv i svåra situationer samtidigt som man får lite perspektiv på sitt tråkiga vardagsliv som kanske inte är så hemskt som man tidigare trott. Dock att ifall den negativa händelsen är för drastisk och har för stor påverkan på livet i helhet kan även det leda till hopplöshet och att man ger upp på livet helt och hållet.



För övrigt var jag inte i skolan denna torsdagen heller och jag lanar hos Angelica denna torsdagen igen. Dålig vana, eller jättebra?